Värdigt slut på eländet

Så ligger det till:
Under en tid har det förekommit “positiv särbehandling” vid antagning till landets finare högskoleutbildningar. Om två sökande har haft identiska meriter så har den som tillhör det underrepresenterade könet fått förtur. I praktiken har detta i första hand inneburit att män kvoterats in på kvinnors bekostnad, då kvinnor har högre gymnasiebetyg. Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz har nu meddelat att detta system ska avskaffas, säger att det är orättvist och ojämställt.

Eftersom jag själv är arg motståndare till alla former av kvotering kan jag inte annat än glädjas över detta besked. Man ska inte straffa meriterade personer för att de tillhör ett visst kön; det gäller både vid ansökan till universitet och högskolor samt vid tillsättning av bolagsstyrelser. Kvotering är ett försök att uppnå kollektiv rättvisa, där priset blir en aktiv diskriminering av kompetenta individer vilket är motsatsen till jämställdhet. Jag kan bara hoppas att våra politiker är lika tuffa när det gäller att stå emot kraven på kvotering av bolagsstyrelser.

Även de som är för en kollektiv rättvisa gör ofta ett grovt tankefel. Man utgår från att en 50/50-fördelning av könen alltid är det mest rättvisa. Men rimligen är det väldigt orättvist - även från ett kollektivt perspektiv - att ha en 50/50-fördelning av könen på ledande positioner i näringslivet, om könsfördelningen för övrigt i näringslivet skulle vara 25/75 (siffran tagen ur luften). Om det är långt mycket fler personer av ena könet som strävar efter att uppnå en viss position, så är det ju på alla sätt orättvist att kvotera fram en jämn könsfördelning på denna typ av position.

Så när folk säger att kvotering till bolagsstyrelser behövs för att “bryta mönster” och “skynda på förändringen”, då förespråkar de helt enkelt att anställda av ena könet ska ha en långt större sannolikhet att nå upp till toppen - alltså precis det fenomen som man officiellt säger sig motarbeta. Vad är då lösningen på detta? Låt kompetens gå före kön. Om det behövs, värdera de skriftliga meriterna könsblint innan man talar med de sökande, så ökar man på objektiviteten ytterligare. Men för guds skull, släpp de intrasslade argumenten kring hur kvotering kan vara rättvist, för det kan det aldrig - vare sig för individen eller för kollektivet.