Domen mot Daniel "Papa Dee" Wahlgren har äntligen fallit. Oavsett vad vissa bimbofeminister (som denna) tycker om svenska rättssystemet så är det vi själva som skapat det och vi själva som nu skördar frukterna. Och skönt när kloka domare och nämndemän kan sätta vissa demagoger (hon under länken ovan) på plats, särskilt när det är uppenbart att demagogerna ifråga (samma hon) saknar all kunskap om kvinnlig psykologi och beteende i det moderna samhället.:-)
En källa med insyn berättar att domaren och nämndemännen vägde in den s k rampljus- och makteffekten, att vittnena, de som säger sig ha sett hur Papa Dee drog Andrea i håret och "misshandlade" henne och allt sånt, att de egentligen sa detta av makt- och rampljusbegär, inte för att de verkligen sett det. Det är en känd grej bland psykologerna. Vanligt folk, som vi i svänget kallar för gråa nollor, diggar varje möjlighet att utöva makt över kändisarnas liv och öden (grymt fett att lämna vittnesmål som kan fälla självaste Papa Dee, eller hur?) och söker sig till rampljuset för rampljusets skull (grymt fett att lämna avgörande vittnesmål i en kändisrättegång). Denna effekt gör att vittnesmålen i Papa Dee rättegången väger ganska lätt, fjäderlätt faktiskt. Och andra bevis fanns ju inte, punkt slut. Därav domen.
Somliga tycker domen är rättvis, andra inte. Kommer att diskas och tjatas om på bloggarna länge antar jag. Huvudsaken är: domen kommer att överklagas till hovrätten och vi får se fram emot andra akten i denna misshandelsåpa.
Det jag spontant tänker på är att det blivit allt svårare att åstadkomma domar som majoriteten (den objektiva majoriteten!) kan uppfatta som rättvisa. För Papa Dees del är framtiden given: Unni Drougge har ju visat vägen. Tycker man att man är missförstådd och orättvist behandlad och saknar möjligheter att få rättvisa den rättsliga vägen är det ju bara att skriva en bok om saken, förklara sig i skrift, kalla det roman, och sprida över hela landet. Precis som Unni gjort med stackars Niclas Salomonsson.
Papa Dee får nu skriva en låt om händelsen. Ha det sista ordet i dramat, så att säga..
Vem tror inte att Lulu Carter lever farligt? Ja skrev ju tidigare vad som skulle hända. Nu ser ni!
Och så Katrin Zytomierska..stackarn hon... sparken.. Vad hemskt..:-)
Det återstår bara att avsloja att hon i sjalva verket fått ett bättre bud (detaljerna kablas ut snart!) , därför slutade hon. Sparken är bara för rampljuset, för extra snackis. Du vet, hon är ju proffs på image-skapande..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bravo Linda
Är det sant som de säger på forumet, att den där Sandberg kvinnan är såååå hatisk och avundsjuk på dej det är för att hon stötte på keps-Lasse på Pelikanen och han gav henne nobben och gick med dej sen? Sant?? Come on, du vet att jag äääälskar skvallis, lever ju för sånt!!
Varför kallas han keps-Lasse förresten? Jag har aldrig sett keps på han.
Anki, jag tar det hela med en klackspark, verkligen. No big deal. Det finns och kommer alltid att finnas ohövliga avundsjuka typer som försöker göra sig viktiga på andras bekostnad. No big deal.
Keps-Lasse? :-)) Fel på djungeltelefonen. Han är inte keps, han är herpes. Herpes-Lasse. Inte för att han har herpes, han bara kör samma snuskigt skämt om herpes hela tiden, därför.
Skicka en kommentar